Hemma igen...

Sammanfattningsvis är vi båda nöjda skidresan. Framförallt med tanke på förutsättningarna. Innan vi åkte ner trodde jag ju typ att det inte skulle finnas någon snö alls... Men det gjorde det. Det var bara "fostrande före" (i off-pisten).

Mycket sol, pistade backar, god mat, trevliga rumskamrater, bra skidlärare, bra utrustning, snygga skidkläder... allt var toppen.

Att My hade halvtid med lärare blev nog bara bra. Hon blev rejält utmanad med svåra övningar halva dagen, och kunde ta det lugnt och köra njut-åkning (eller vila) andra halvan.

Jag fick göra teknik-övningar, och fokusera mycket på tekniken när vi körde off-pist. Det var ju kul... jag tror faktiskt att jag utvecklades denna vecka. När vädret är för bra så åker man ju bara runt och har roligt. Det blir man ju inte duktigare av. Det ska vara svårt, och gärna lite jobbigt... det är fostrande.

Mängden komplemanger My fick för sina skidkläder var nästan komiskt. Flera gånger fick hon frågan vilken off-pist grupp hon åkte med. Och både guider och andra resenärer sa att de var grymt avundsjuka. Jag tror inte att det är så många andra resor där en skid-outfit kan göra så stor succé.

Och hemresan gick bra... Och allt var toppen... Och vi var ju friska hela veckan.... Och allt sånt där... Men...

Ett litet, litet men...

Väl hemma blev först jag sjuk... Och sen lite mera sjuk...
Och nu har vi båda testat oss positiva för Covid.
(Även om My är oförskämt pigg).
Men idag är även jag ganska pigg.

Men det kanske ingår i alla skidresor till Alperna numera?